Jag är lite som stålmannen

jag har nämligen ett alter ego.

och han är mycket sämre än mig.

han har buskigare ögonbryn,

platta fötter,

snedare näsa,

och snedare tänder,

sämre hållning,

finnigare,

smalare,

klantigare,

mer pinsam,

har glasögon

och han kan inte flyga.

ja han är sämre

precis som Clark Kent.

det jobbiga med min superkraft

är att jag inte riktigt lärt mig behärska den än.

för jag kan när som helst bli bortdragen från min heroiska SuperSamuel gestalt och hoppa rakt in i kroppen som Jack.

Så det är kanske den enda skillnaden mellan mig och stålmannen,

för han måste hoppa in i en telefonkiosk och byta om, om jag minns rätt

och det behöver inte jag

jag är mer effektiv, min förvandling kan ske på ett ögonblick.

ena sekunden är jag självsäkra SuperSamuel, i andra den pinsamma tonåringen Jack.

Det hände idag nämligen, fast det gjorde inte så mycket, för ingen såg mig.

Jag hade gått och lagt mig i en heroisk tid dagen innan

(klockan sex på morgonen, bara riktiga superhjältar lägger sig så sent. för vi är ju uppe och bekämpar brottslingar och banditer om nätterna, så ni kan sova tryckt)

och sedan sov jag igenom två väckarklockor och vaknade två på eftermiddagen

igen - något som bara händer superhjältar

så, som ni förstår så talade allting för att idag skulle jag leva en heroisk dag som SuperSamuel (som ni ser så har jag ett mer S på bröstet än Mr. Stålmannen, vilket betyder att jag måste vara aningen bättre).

så då tänkte jag:

nu är det bäst att gå till gymmet och flexa mina muskler och skrämma eventuella ärkefiender.

så jag packade mina grejer, gick ut till garaget för att ta min SS-mobile (låter inte lika coolt som Batmobile, men ni hajar grejen) och köra fort som fan till gymmet.

men när jag öppnar garagedörren slås jag av en förfärlig syn:

Någon hade snott min SS-mobile!

Jag förvandlades genast till Jack för jag kom på att jag inte orkade cykla till gymmet.

Så besviken och skamsen gick jag in och gömde mig på rummet

för resten av dagen.

Men väl där i mina mörkaste hålor kom jag på vem som hade snott den;

det måste ha varit min ärkerival Mamma-Joker.

En läskig typ, som klär ut sig till en clown och skrämmer små barn.

ja, burr.

så läskig att jag till och med blev arg på mitt alter ego Jack:

- Varför kan jag inte vara SuperSamuel nu, jag måste ju slåss mot Mamma-Joker och få tillbaka min SS-mobile, men jag kan ju inte göra det i den här kroppen, fan ta dig Jack!

då blev jag tokig och SKREK:

- SLÅ VÄGEN JACK!

efter det insåg jag att det jag precis skrek till mig själv inte betydde ett skvatt, det var bara en värdelös översättning på en Ray Charles låt.

så då skämdes jag ännu mer, och blev ännu lite mer Jack av mig, fick en extra finne.
*plopp* sa finnen

men jag tänkte att jag måste ge igen på något sätt

så jag satt och klurade och rullade tummarna i min grotta i timmar och kom tillslut fram till att:

- Hah! Mamma-Jokers svaghet är hennes små go'saker! Hon har alltid ett gäng godisar liggandes runt om i huset, för det är vad hon lever på, go'saker och det är därifrån hon får sina superkrafter.

Så jag gick upp till hennes lya och letade reda på den finaste av alla choklader och frossade.

jag frossade säkert i fem minuter.

det var gott,

hämnden är ljuv.

så det blev ingen träning idag, utan bara choklad.

här är en bild på mig som SuperSamuel, jag saknar det utseendet, förhoppningsvis så vaknar jag som honom imorgon och tar mig iväg till gymmet då, vi får se


och här är en bild på jack: