Kapitel 4 - Jack, mitt alter ego
Jag är lite som stålmannen
jag har nämligen ett alter ego.
och han är mycket sämre än mig.
han har buskigare ögonbryn,
platta fötter,
snedare näsa,
och snedare tänder,
sämre hållning,
finnigare,
smalare,
klantigare,
mer pinsam,
har glasögon
och han kan inte flyga.
ja han är sämre
precis som Clark Kent.
det jobbiga med min superkraft
är att jag inte riktigt lärt mig behärska den än.
för jag kan när som helst bli bortdragen från min heroiska SuperSamuel gestalt och hoppa rakt in i kroppen som Jack.
Så det är kanske den enda skillnaden mellan mig och stålmannen,
för han måste hoppa in i en telefonkiosk och byta om, om jag minns rätt
och det behöver inte jag
jag är mer effektiv, min förvandling kan ske på ett ögonblick.
ena sekunden är jag självsäkra SuperSamuel, i andra den pinsamma tonåringen Jack.
Det hände idag nämligen, fast det gjorde inte så mycket, för ingen såg mig.
Jag hade gått och lagt mig i en heroisk tid dagen innan
(klockan sex på morgonen, bara riktiga superhjältar lägger sig så sent. för vi är ju uppe och bekämpar brottslingar och banditer om nätterna, så ni kan sova tryckt)
och sedan sov jag igenom två väckarklockor och vaknade två på eftermiddagen
igen - något som bara händer superhjältar
så, som ni förstår så talade allting för att idag skulle jag leva en heroisk dag som SuperSamuel (som ni ser så har jag ett mer S på bröstet än Mr. Stålmannen, vilket betyder att jag måste vara aningen bättre).
så då tänkte jag:
nu är det bäst att gå till gymmet och flexa mina muskler och skrämma eventuella ärkefiender.
så jag packade mina grejer, gick ut till garaget för att ta min SS-mobile (låter inte lika coolt som Batmobile, men ni hajar grejen) och köra fort som fan till gymmet.
men när jag öppnar garagedörren slås jag av en förfärlig syn:
Någon hade snott min SS-mobile!
Jag förvandlades genast till Jack för jag kom på att jag inte orkade cykla till gymmet.
Så besviken och skamsen gick jag in och gömde mig på rummet
för resten av dagen.
Men väl där i mina mörkaste hålor kom jag på vem som hade snott den;
det måste ha varit min ärkerival Mamma-Joker.
En läskig typ, som klär ut sig till en clown och skrämmer små barn.
ja, burr.
så läskig att jag till och med blev arg på mitt alter ego Jack:
- Varför kan jag inte vara SuperSamuel nu, jag måste ju slåss mot Mamma-Joker och få tillbaka min SS-mobile, men jag kan ju inte göra det i den här kroppen, fan ta dig Jack!
då blev jag tokig och SKREK:
- SLÅ VÄGEN JACK!
efter det insåg jag att det jag precis skrek till mig själv inte betydde ett skvatt, det var bara en värdelös översättning på en Ray Charles låt.
så då skämdes jag ännu mer, och blev ännu lite mer Jack av mig, fick en extra finne.
*plopp* sa finnen
men jag tänkte att jag måste ge igen på något sätt
så jag satt och klurade och rullade tummarna i min grotta i timmar och kom tillslut fram till att:
- Hah! Mamma-Jokers svaghet är hennes små go'saker! Hon har alltid ett gäng godisar liggandes runt om i huset, för det är vad hon lever på, go'saker och det är därifrån hon får sina superkrafter.
Så jag gick upp till hennes lya och letade reda på den finaste av alla choklader och frossade.
jag frossade säkert i fem minuter.
det var gott,
hämnden är ljuv.
så det blev ingen träning idag, utan bara choklad.
här är en bild på mig som SuperSamuel, jag saknar det utseendet, förhoppningsvis så vaknar jag som honom imorgon och tar mig iväg till gymmet då, vi får se
och här är en bild på jack:
Kapitel 3 - Hit the road Jack
eller så kanske ni inte gör det.
hm.
Kapitel 2 - Bråttom till TVn
det tyckte jag var bra
för ärligt talat har jag inte sökt ett enda jobb på två veckor nu.
men en kompis till mig tyckte inte att det här var någon bra idé.
hon tyckte att det var att slösa med talang och att jag borde göra något coolare istället.
jag kom på ursäkter som att jag inte orkar och inte vågar ta kontakt med sådana jobb.
men det är ju bara skitsnack, det vet alla som känner mig det minsta
jag sökte jobbet för att...jag älskar bajs. hm.
men samtidigt fastnade lite av vad hon sa
kanske borde man söka coola jobb och bli cool på riktigt och inte bara i badrummet.
hur många publikrekord jag än slår om nätterna så är det kanske vättigare att ha ett coolt jobb som man faktiskt tjänar pengar på.
så jag får titta in i det lite senare.
för nu har jag båttom
bråttom för att göra mina kanelmackor och o'boy
och bråttom för att hinna till numbers som börjar vilken sekund som helst.
skräptv på nätterna är skiten, no doubt.
imorgon ska jag i alla fall gymma.
och istället för att berätta hur jag känner inför det så hittade jag ett youtube-klipp som kan göra jobbet åt mig:
Kapitel 1 - Medan ni sover
Första kapitlet
och vi börjar mitt i natten, klockan är 04:26
så vissa kan nog argumentera rätt duktigt för att det inte längre är natt,
själv tycker jag att det börjar närma sig läggdags.
hur som helst ser mina dagar ofta ut så här. natt. en brummande dator. inte ett ljudutifrån, förutom tidningsbilen som alltid kommer föbi runt halv fem på morgonen och jag måste sitta tyst för att inte väcka mina föräldrar som sover precis över huvudet på mig. deras snarkningar är lugnande. om jag flyttar hemifrån kommer jag sakna dom. snarkningarna alltså.
så vad tusan gör han uppe så här dags när alla andra sover?
jag lär mig saker.
ikväll har jag tittat på noam chomsky på youtube. då kände jag mig väldigt smart, för det ska man uppenbarligen göra när man lyssnar på honom. han är vis. en gud. det är inte jag.
jag tröttnade i vilket fall som helst efter en halvtimme och sträcktittade på hype på svt.play istället.
men mest av allt så lyssnar jag på musik.
jag lyssnar på cool musik i mina trådlösa hörlurar.
så cool musik att jag måste klä upp mig också, mima och dansa.
varje natt är jag en rockstjärna, medan ni andra sover.
jag har grymma moves. och jag får publiken att gunga till varje låt, framför spegeln.
igår var jag extra grym.
jag hade en konsert med timbuktu i badrummet med en ny outfit, som var extra cool.
allt gick skitbra.
här kommer ett kollage på spelningen:
nu är klockan tjugo över fem. hm.
(redigerad 19:49, 090223)
Prolog
Vet ni vad som är underbart?
arbetslöshet.
ingen stress, ingen oro, inga pengar, inga tuffa beslut.
juste det! alla ni som slavar för siffrorna på era bankkonton;
arbetslöshet is the way to go.
jag är arbetslös.
sådana som mig finns det uppenbarligen gott om nu efter finanscirkusen, har jag hört.
för övrigt måste jag sluta säga att jag är arbetslös.
uppenbarligen låter det mindre tragiskt att säga att: "just nu befinner jag mig mellan två jobb".
jag är alltså inte arbetslös.
nej nej, gud nej, arbetslös? hah, inte jag heller.
jag befinner mig bara mittemellan två helveten.
1.
mitt förra helvete var nämligen en bajssprutande, klädervägrande pojke på ett och ett halvt år. Ibrahim.
...han var underbar.
hans leende och reggaemössa, alone, var nog för att smälta hela fyrisskolan ett par gånger om.
2.
och mitt nästa helvete kommer förmodligen att vara som en bajsstädande, toalettrengörande stackare med alldeles för lite i lön.
...och ärligt talat så ser jag verkligen fram emot det också.
Men anledningen till varför jag kallar det 'helveten' är för att när man väl har hamnat utanför karusellen ett tag så känns det som ett helvete att hoppa på igen.
först måste jag samla på sig mod och ork att ens vilja ta sig på karusellen igen och sedan måste jag springa ifatt helvetet, sedan spana in en häst som är ledig, för att tillslut våga ta 'the leap of faith' och hoppas på att jag hamnar på en hygglig häst som håller ett par varv.
nej, jag trivs nog rätt bra här bredvid, med min läsk och popcorn - ni är rätt roliga att följa.
vissa av er blir åksjuka. andra skrattar.
själv ser jag på, popcorn är ju rätt gott trots allt.
Fast allt blir ju gammalt tillslut.
Efter ett tag smakar även popcornen som ett gäng vita A4-papper som någon saltat och matat dig med
och titta på, nej, det orkar man bara göra ett litet tag tills man blir snurrig och trött i benen.
Nej, jag vill nog gärna in i karusellen igen
jag saknar stressen, farten och rytmen.
men mest saknar jag människorna.
människorna som spyr och skrattar.
för det är ensamt på andra sidan
lugnt och skönt - men jävligt ensamt.
och nog saknar jag pengarna också.
jag kan leva utan dom, trust me, jag har gjort det i mer än ett år nu. men dom är bra mot en, väldigt bra till och med.
de håller om en, hittar på roliga saker med en och tar en till platser som man aldrig varit på tidigare.
utan dom går man runt i samma gamla
och datorn blir ens bästa vän
Så det här kommer vara min resa tillbaka till pengarna och babylon. Och en chans för mig att skriva av mig lite och för er att få en glimt in i mitt huvud och arbetslösheten.
Det blir en jävla massa nonesens också.
med en enstaka bild här och var, bara för att krydda upp det hela.
glöm nu inte heller att lämna ett och annat avtryck här, gör det, för då ler jag.
.
slå vägen jack.
