Vet ni vad som är underbart?

arbetslöshet.

ingen stress, ingen oro, inga pengar, inga tuffa beslut.

juste det! alla ni som slavar för siffrorna på era bankkonton;
arbetslöshet is the way to go.

jag är arbetslös.

sådana som mig finns det uppenbarligen gott om nu efter finanscirkusen, har jag hört.

för övrigt måste jag sluta säga att jag är arbetslös.
uppenbarligen låter det mindre tragiskt att säga att: "just nu befinner jag mig mellan två jobb".

jag är alltså inte arbetslös.

nej nej, gud nej, arbetslös? hah, inte jag heller.

jag befinner mig bara mittemellan två helveten.

1.

mitt förra helvete var nämligen en bajssprutande, klädervägrande pojke på ett och ett halvt år. Ibrahim.

han var underbar.

hans leende och reggaemössa, alone, var nog för att smälta hela fyrisskolan ett par gånger om.

2.

och mitt nästa helvete kommer förmodligen att vara som en bajsstädande, toalettrengörande stackare med alldeles för lite i lön.

och ärligt talat så ser jag verkligen fram emot det också.

Men anledningen till varför jag kallar det 'helveten' är för att när man väl har hamnat utanför karusellen ett tag så känns det som ett helvete att hoppa på igen.

först måste jag samla på sig mod och ork att ens vilja ta sig på karusellen igen och sedan måste jag springa ifatt helvetet, sedan spana in en häst som är ledig, för att tillslut våga ta 'the leap of faith' och hoppas på att jag hamnar på en hygglig häst som håller ett par varv.
 
nej, jag trivs nog rätt bra här bredvid, med min läsk och popcorn - ni är rätt roliga att följa.
vissa av er blir åksjuka. andra skrattar.
själv ser jag på, popcorn är ju rätt gott trots allt.


Fast allt blir ju gammalt tillslut.
Efter ett tag smakar även popcornen som ett gäng vita A4-papper som någon saltat och matat dig med
och titta på, nej, det orkar man bara göra ett litet tag tills man blir snurrig och trött i benen.

Nej, jag vill nog gärna in i karusellen igen

jag saknar stressen, farten och rytmen.

men mest saknar jag människorna.
människorna som spyr och skrattar.
för det är ensamt på andra sidan
lugnt och skönt - men jävligt ensamt.

och nog saknar jag pengarna också.

jag kan leva utan dom, trust me, jag har gjort det i mer än ett år nu. men dom är bra mot en, väldigt bra till och med.
de håller om en, hittar på roliga saker med en och tar en till platser som man aldrig varit på tidigare.
utan dom går man runt i samma gamla
och datorn blir ens bästa vän

Så det här kommer vara min resa tillbaka till pengarna och babylon. Och en chans för mig att skriva av mig lite och för er att få en glimt in i mitt huvud och arbetslösheten.

Det blir en jävla massa nonesens också.
med en enstaka bild här och var, bara för att krydda upp det hela.
glöm nu inte heller att lämna ett och annat avtryck här, gör det, för då ler jag.

.
slå vägen jack.